I natt kan jag inte sova

men det gör mig inget. Tankarna som trängs där inne behöver komma till ro innan jag kan göra det. Har börjat vänja mig vid dessa nätter nu, nätter då tankarna susar kring, bråkar likt trotsiga barn. Det är som det är. Älskar se solen stiga medan månen fortfarande lyser, lugnet på gatorna som annars brukar vara fulla av liv. Kaffekoppen och jag gör sällskap vid fönstret och hälsar morgonen välkommen, snart kanske tankarna lägger sig och då även jag.