Ibland är det märkligt hur mina tankar kan flöda fritt vid tangenterna, ljudet jag skapar när jag knapprar ner orden som tumlar ut ur mitt huvud låter ibland som regnets smatter mot vindrutorna. Däremot, hur jag än gör, så lyckas jag aldrig förmedla samma känsla öga mot öga. Hur jag än gör fastnar orden i halsen på väg upp genom strupen och allt som kommer ur mig är bara nonsens. Kanske skulle vara en välsignelse att vara stum?
Samtidigt som jag gör mig redo för badet skruvar jag upp volymen på min stereo. Nina Simones underbara bourbonhesa röst rinner likt smör ur mina högtalare..
I've made the same mistake
I know the awful ache
Of a little heart that's been double crossed
The waiting's been so long so long
It's hard to be believing
I thought I'd missed my guess
I thought happiness for me was lost
I want more some more
Some more and then some
You know how I love that stuff
Whisper from now on till Doomsday
But I never
No I never no
I never
Will get enough
Hon vet precis hur hon ska få mina känslor att svalla, hur jag ska smälta och brinna. Tänk om jag kunde förmedla bara en uns av vad hon ger mig genom högtalaren. Ja, precis så vill jag kunna säga till någon, utan att tveka, utan att trassla in mig i orden och snubbla på alla tankar som vill ut på en och samma gång.
Tell me more and then some
Daddy you know what I wanna hear
I want some more and then some of that
I love you only dear
I want some more and then some
Oh how you feel
And then when you done told me
About a million times
How much you love me
And you're through
Start right back again
Jag nynnar sakta för mig själv på väg upp till badkaret. Ja Nina, du får bli min lilla Benjamin Syrsa som tyst viskar i mitt öra vad jag borde kunna förmedla med mina egna ord. Till jag lyckas få någon kordination mellan tanke och ord vill säga..
2 kommentarer:
Jag har samma problem. Det där med öga mot öga, jag vet inte hur man gör. Det blir oftast bara blaj. Kanske att man får skriva det först så att man får dit alla ord och sedan läsa innantill. Med känsla förstås :D
Haha, ja men då har vi ju den gyllene medelvägen då, handskrivna brev :)
Skicka en kommentar