Förtrollad skog

Jag bor vid en förtrollad skog, ja det är sant. En skog med inte bara ett liv utan flera. Den skiftar karaktär efter väder och vind, efter tid på året och dagen och närhelst jag går i den, känner jag mig trygg. Som när vinden blåser och himmelen är mörk, när träden gnäller över den hårda vinden och löven skakar på sig i medhåll. Eller när regnet sakta faller genom trädgrenarna och varje droppe gnistrar i solen, då njuter jag och uppfylls av liv.

Duvorna som inne i staden mest bara får en att tänka på smuts påminner inget som sina vackra skogsvänner. Här är de en kärlekens budbärare som sitter och ruvar på sina hemligheter och kuttrar för sig själv. Solen och dess varma strålar färgar mossan mörkt grön, den får mig att vilja lägga mig ner bara för att låta timmarna gå och förnöjsamt betrakta solens bana på himmelen. Att vaggas till ro i dess varma mjuka famn medan träden stilla sjunger en vaggvisa.

Dofterna i skogen påminner om hemma, tung doft av gammal skog som fått leva sitt eget liv, inte blivit kalhuggen eller på något sätt skövlad. Här trivs myrorna i sina stackar, fåglarna kvittrar på alla språk, rådjuren smyger fram och friden är påtaglig. Ibland känner jag att någon tittar på mig, skymtar något i ögonvrån men oavsett hur snabbt jag vrider mitt huvud ser jag inget. Ändå är det en närvaro där som jag inte kan ta på, ständigt i ögonvrån där jag bara kan ana.

Jag undrar om skogen skulle vara annorlunda om jag smög mig på den. När månens ljus letar sig fram genom trädkronorna och färgar mossan silvervit, då träden lutar sig mot varandra och viskar sina hemligheter, då smyger jag mig fram skyddad av mörkret. Vad skulle jag då få se? Skulle skogsrået dansa för mig, med sitt vackra hår böljande i den osynliga vinden? Skulle trollen kika fram och djuren prata?

En natt kommer jag att lyckas och då kommer älvorna att dansa på myren likt slöjor som sakta skrider fram över det dimhöljda vattnet, gastarna vid sina stenrösen kommer att sjunga ut sin klagan över krig och för tidig död och min förtrollade skog kommer att visa sitt riktiga ansikte för mig. Till dess fortsätter jag mina vandringar genom den, låtsas som om jag inte vet den hemlighet den ruvar på.