Där vinden blåser och ger liv åt det gamla träet i vår lilla stuga, där regnet piskar mot rutorna och takpannorna flyger, där molnen tornar upp sig hotfulla och arga där möts vi i natt. Brasan i den lilla kaminen lyser upp väggarna med sitt varma ljus och gör skuggfigurer av våra långsamma rörelser, ger oss känslan av alla som sökt sin tillflykt till just vårt vindpinade himmelrike.
Vi rör oss sakta, skrattar i samförstånd, pratar lågt och med eftertanke medan vi dricker den värmande gyllengula drycken. Stugan knakar i mörkret men vi är inte rädda, vi är skyddade från vädergudarna eftersom de är våra vänner, i stormen trivs vi, får näring. När elden falnat till glöd blåser du ut stearinljusen och vi somnar lyckliga till havets lek med vinden, nära, nära med din andedräkt som värmer min nacke och jag viskar tyst för att inte väcka dig:
Sov gott..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar