Ungdomssvärmeri

Det här är ett kort på min farmor och farfar en sommardag vid fäboden och året är 1933. Min farmor är nyss fylda 21 och den regerande kungen heter Gustav V. Det här året öppnar det första koncentrationslägret i Tyskland och det ökända bokbålet tänds utanför operan i Berlin. Inget av detta verkar existera i dessa två människors tankar, de har bara ögon för varandra.

Min farfar tillhörde en stolt och rik släkt av jordbrukare medan farmor kom från en stor men fattig familj där min farmors mamma tidigt blev änka och tvingades försörja den stora baranskaran genom att sy. Farmor har berättat hur hon långt in på småtimmarna när barnen somnat satt där och sydde i svaga lampors sken. Hon gifte aldrig om sig, kärleken var för stark och det är något tragiskt vackert över just detta faktum. Denna starka kvinna formade farmor till att bli en stolt och stark kvinna som tog sina egna vägar, jag vill tro att något av hennes orubbliga tro på sig själv skrapat av sig på mig.



Det oskuldsfulla men samtidigt känsloladdade fotografiet är ett av mina favoriter. Jag älskar känslan de förmedlar bara genom hur deras kroppar talar. Farfar lutar sig fram och det märks hur gärna han skulle vilja röra vid farmor men den sortens offentlig uppvisning i känslor var inte accepterat. Farmors blyga men helt uppenbart uppskattande blickar skickar vågor av känslor 75 år efter att kortet är taget. Där är känslan jag jagat, ren och skir kärlek i sin linda. De är sedan många år tillbaka döda, men jag har deras kärlek bevarad för alltid.