Mina ord som är mitt liv, min stomme och min ryggrad vill inte riktigt finnas. Likt den tunnflytande mörka vätskan som är olja är mina ord för mig, dyrbar och oersättlig och just idag sviker orden mig, jag letar och gräver men var jag än söker finns de inte där. Sega och svarta ligger de där nere, för djupt för att hittas.
Vilse blir jag, rädd och ensam känner jag mig utan mina älskade ord som alltid kan lugna mig, fylla mig med det där jag saknar i kontakten med människor. Det är märkligt att känna tomhet efter något som egentligen inte är mer än bokstäver ihopknåpade till ord som tillsammans bildar meningar som till slut bildar mitt liv. Men jag fortsätter leta, locka och pocka, de kanske kommer när jag minst anar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar