Min kamera och jag tog en tur med bilen för att utforska nya omgivningarna. Värmen som för mig är något svår att förstå så här sent på året var till min fördel då jag slapp tynga ner kroppen med lager av värmande kläder. Det började med mulen himmel och tråkigt lugnt hav som inte utlovade särskilt exceptionellt strålande bilder.
Tången låg i drivor runt stranden och doftade tungt av hav. De få vågor som letade sig in mot land var som musik i mina öron. Jag satt länge på de runda och vackert formade stenhällarna och bara andades in lugnet.
Drog mig tillbaka till bilen och när kvällen kom sprack himlen upp och gav mig ett vackert skådespel i den kyliga nattluften. Även om jag älskar skogen, den konstant föränderliga skogen, är havet något vilt och vackert jag inte kan leva utan. Till skogen går jag då jag behöver näring, till havet tar jag mig då jag inte kan andas och är i behov av syre. Två element, lika nödvändiga i mitt liv men på olika sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar