Killing for pleasure

Det här var inte första gången hon dödade, hon hade gjort det förut men den här gången skulle hon inte göra samma misstag och titta sina offer i ögonen. Minnet av deras anklagande ögon hade fastnad på hennes hornhinnor och i ett försök att skaka dessa bilder ur huvudet tog hon en klunk av vinet. Hon njöt när hon såg dem plågas och någonstans djupt inom henne tändes en låga som brände starkare och starkare för varje plågat skrik offren gav ifrån sig när livet rann ur dem, en längtan så stark att det fick håren på armarna att resa sig.

Sakta färgades deras dräkter röda och de sprattlande i vild panik trots vetskapen om att de inget kunde göra. De var dömda redan från den dagen deras ögon öppnades. Dödsdömda utan att själva veta om det. Hon korkade upp ett nytt vin, ett mörkt, fruktigt vin som om man blundade kunde frammana minnen om solvarma sluttningar där värmen gjorde att luften dallrade. Hon blundade och tog upp den första kräftan ur spadet. Röd var den och eftersom hon inte vågade se in i dess ögon, ögonen hon visste tittade anklagande på henne för att de visste att det var hon som sänkt ner dem i det kokande vattnet, så blundade hon. Blundade och njöt. Kräftor, like God intended them to be.

P.S. Vinet har nummer 12343 och är gott utan att ruinera..