måndag 18 januari 2010

Bara tomten är vaken

Det är inte mycket liv efter vägarna en kväll som denna, snön faller vit och dess förföriska rörelser när de lägger sig på ängarna ger mig en stunds avkoppling. Månen har lyckats gömma sig och jag saknar känslan när den dyker upp, stor och rund, det får mig alltid att tappa andan. Som ett litet barn ler jag av lycka. Kör vidare och den där känslan av oro kommer krypande. Jag önskar att jag inte känner som jag gör, att jag inte behövde göra de val och beslut jag måste ta.

An' the silent night will shatter
From the sounds inside my mind,
For I'm one too many mornings
And a thousand miles behind

Jag är trött, vill hem till min varma säng och krypa ner under det stora fluffiga täcket men istället sitter jag här, jobbar och försöker hålla ögonen öppna. Ska väl vara glad över att jag inte ligger i sängen för där föds alla tankar jag inte behöver just nu.

From the crossroads of my doorstep,
My eyes they start to fade,
As I turn my head back to the room
Where my love and I have laid.

Ibland vill man så det gör ont i en men viljan räcker inte alltid till, hur mycket jag än skriker jag vill så slutar det med ett tyst inte. Hur många gånger jag varit i ombytta roller vill jag inte komma ihåg, har de lämnat mig ärrad för livet och gett mig en fel tankebana över hur livet och förhållanden ska vara?

It's a restless hungry feeling
That don't mean no one no good,
When ev'rything I'm a-sayin'
You can say it just as good.

Normal är inte och kommer aldrig att vara mitt ledord, jag förstör vackra saker och det stör mig att aldrig känna ro. Ge mig tio minuter av stillhet, lugn och förtröstan, men vill jag det? Nej. Jag önskar att någon kunde se att det jag ger är allt jag har även om det inte räcker till så är det allt jag kan förmå mig att skänka. Ibland är det ett mångfald av känslor men allt som oftast bara en gnutta av andra tycker sig behöva för att överleva utan frostskador. Jag vill i alla fall tro att jag gett allt den här gången men att det ändå inte höll hela vägen..

We're both just one too many mornings
An' a thousand miles behind.

Inga kommentarer: