Döden, döden, döden...

Idag är en sådan dag då ryggsäcken känns tung att bära. Döden. Vi har väl mer eller mindre blivit vänner på gott och ont genom åren som gått. Håll dina vänner nära och dina fiender närmare. Idag var hon inte välkommen med mig men likafullt hängde hon där över axeln. "Du vet att jag får det jag vill och henne vill jag ha." Viskade hon något hånfullt i mitt öra som om jag inte redan visste. Jag blängde på henne och vägrade svara. Önskade så att jag haft möjlighet att titta in i den unga kvinnans ögon, hon som just börjat livet, och kunnat säga att hon skulle bli frisk, att allt skulle bli bra. Istället kramade jag om och förbannade livets orättvisor. Stilla gick jag ut i bilen igen och stängde dörren om mig och döden. Djup suck och tillrättalagda anletsdrag. Idag tyckte jag inte om mitt jobb.