Vart tog bryggan vägen?

Känner mig som en öde ö, ogästvänlig och karg med vindpinade slätter. Mitt hjärtas koordinater är sedan länge oläsliga och min kropp har ingen hamn.

Vem vill bygga en fyr som hjälper skeppen att hitta fram och undvika de vassa klipporna som omringar min strand?

Det var en båt som sa till en annan;

"Va du va stilig. Vi borde borda varann,

gjorda för varann och köla lite grann,

som bara båtar kan."

Andra båten sa;

"Klart att jag vill va

med och kryssa.

Kyssa din stiliga för,

i en stillsam slör,

vi varann förför,

som bara båtar gör."

"Och när det blir lä

ja, då kan vi klä av oss seglen.

Ligga en stund vid en boj,

skepp o'hoj.

Gnida vår fernissa lite grann och fnissa,

kasta (t)ankar.

Bli lite vågade, ha lite skoj,

oj, oj, oj!"

"Vi kan lägga till i äktenskapets hamn,

vid en brygga,

bygga ett båthus som vi kunde ligga i,

och tjära ner varann,

som bara båtar kan."

"Och hur vi sedan får

en och kanske två egna små jollar,

jollrande efter på släp

i ett navelrep

e en hemlighet,

som bara båtar vet."

Robert Broberg

Alter-gate..

Svenska kyrkan är upprörda, det har blivit en SAKFRÅGA, ett viktigt statement..

Inte över att två miljoner barn kommer att dö utan vaccin.

Inte heller över de tusentals migranter i Sydafrika som lever under fruktansvärda förhållanden utan grundläggnade hälso- och sjukvård och dagligen utsätts för hot och sexuellt våld.

Inte över det faktum att det varje dag dör 4,000 människor i TBC.

Inte över att det varje år dör 1 miljon människor, mest barn, i malaria.

Inte över att det varje dag dör 13,698 barn i undernäring.

Inte över de kvinnor, flickor, pojkar, BARN, som dagligen utsätts för brutalt våld.

Inte över att det år 2006 fanns uppskattningsvis 39,5 miljoner hivsmittade i världen och att 18 miljoner av dessa var kvinnor och 2,5 miljoner var barn.

Nej, Svenska kyrkan är upprörda över att kronprinsessan vill att kungen ska föra henne till altaret vid vigseln. Ett från henne antar jag sätt att låta kungen ta del av hennes stora dag, att få visa upp sin dotter och tala om, se på mitt barn!

Är inte Sverige fantastiskt så säg..

Att minnas..

Idag höjer jag glaset med whisky och skänker en skål till alla jag träffat, alla jag sett glida in i döden, alla jag önskat kunnat förgylla världen med bara en dag till..

S, mannen med det stora hjärtat som inte alltid ville höra vad man sa och då skyllde på att hörapparaten krånglade. Fast både han och jag visste att sanningen inte alltid var trevlig och då var det lättare att inte höra. Han hade glimten i ögat till sista andetaget. Jag minns dig..

K, hon som hade den stora sängen och den lilla kroppen som försvann bland täcken och kuddar. Hon som sken upp som en sol varje gång jag kom in i rummet och vid hennes sängkant satt jag många gånger och lyssnade på historier om konstnärer och kärlek. Jag minns dig..

S, hon som borde stå mitt i livet men hamnade mitt i döden. Hon som borde oroa sig för skrapade knän på sina små barn, ogräset i rabatten, bråken med sambon om dammråttorna i hörnet men istället fick oroa sig för hur hennes barn skulle klara av att växa upp utan mamma. Hon dog med mer livslust i ögonvrån än vad jag någonsin kunnat prestera under min livstid och jag klädde dig i dina fina kläder medan dina barn väntade på att få se sin döda mamma. Jag minns dig..

T, du som missbrukade allt och alla i din närhet men som hade ett fågelhjärta som pickade på i ditt magra bröst. Du var så rädd och vår kompetens kunde inte riktigt hjälpa dig hela vägen. Jag ångrar att jag inte kramade om dig den där sista gången vi träffades. Jag minns dig..

M, som hade en fru från varmare land som han inte träffat på många månader. Ni skulle spendera "de ljuva åren" tillsammans vid risodlingen i huset ni byggt tillsammans med kärlek. Nu slutade du dina dagar i ensammhet. Vi pratade många gånger om allt och ingenting och vi trivdes i varandras sällskap på ett otvunget sätt. Jag kramade om dig och det är jag glad för att jag gjorde. Jag minns dig..

Y, du som låg i din soffa för du var rädd att om du flyttade över till sängen skulle du dö. Soffan blev din sjuksäng i flera månader och vi tillbrinade många timmar tillsammans. Vi pratade om mycket och inget och oavsett hur länge vi pratade så kunde du vänta till jag tog i dörrhantaget innan du vågade kasta ur dig en fundering kring din död som du visste skulle komma. Jag vet inte om jag kunde hjälpa dig men jag uppskattade våra stunder med prat om skog och norr. Jag minns dig..

O, hur mycket du än skrattade och skämtade så lyste skräcken för döden i dina ögon. Jag ville så gärna hålla om dig och tala om att allt skulle bli bra men vi visste båda att du sakta skulle kvävas och en sådan död vill ingen behöva uppleva. Din skräck var befogad. Jag minns dig..

I, du som vägrade erkänna att du var sjuk, som förnekade att cancern fyllde din kropp med knölar och som knappt lät oss komma in i ditt hus. Du dog ensam, precis som du ville och även om din sjukdomstid lämnade oss allt annat än tillfredsställda i vårt behov av att vårda så tror jag du var nöjd med det lilla vi åstadkom. Jag minns dig..

Idag är en dag med döden som sällskap men så måste det vara ibland. Jag dricker glaset tomt och minns dem alla..

Hjärtstillestånd

Ibland önskar jag att klockan kunde stanna, om än bara för en stund, för som det är nu känner jag att den stjäl all min tid. Jag väntar och tiden går, väntar trots att jag tvivlar och hjärtat slår ojämnare för var dag som går.

Jag fryser..

Kvinnor i trafiken..

Jag vet att jag i och med detta inlägg sticker ut hakan med risk för en rejäl smäll men here goes..

En vanlig dag på motorvägen. Ska köra om en Volvo som inte håller hastigheten, sekunderna innan jag passerar segar den sig ut framför mig vilket tvingar mig att bromsa rätt hårt, sedan drar den sig lika segt förbi lastbilen och utan att tänka sig för fortsätter relativt långt i vänster körfält framför mig, och många mer, som vill hålla hastigheten. När jag försynt blinkar med hellyset för att uppmärksamma personen på att den nog bör svänga in i höger körfält svänger hon av och, hör och häpna, ilsket ger mig fingret. ÅT MIG!?

Det här är en vanligt återkommande situation och tyvärr måste erkännas, trots att jag själv är kvinna att det oftast är kvinnor som kör som om de är helt ensamma på vägen. Vet kvinnor om att man kan använda backspeglarna till att se ANDRA trafikanter i än sig själva? Ibland undrar jag..