Börja om på nytt..

Ny sida, samma jag :)

Ramblin´on my mind..

Jag pratar med min pappa och han hör hur tungt mina ord faller. Varje stavelse känns som en sten, varje mening som ett berg. Vill bort, vill hem, vill.. någon annanstans Var är det? Den där annanstans som jag vill ska materialiseras framför mig likt en bubbla att kliva in i och som innehåller det där lugnet och friden jag saknar i min kropp, i mitt hjärta.

Helt plötsligt längtar jag till mina föräldrars lugna hem, knarret av gammalt trä, ljudet av klockan som går när den känner för det, lukten av barndom, känslan av tillhörighet. "Pappa, jag behöver vila från döden ett par dagar." Svarar jag på min fars fråga om varför jag helt plötsligt kommit på att jag vill åka upp och hälsa på. De blir alltid glada när jag kommer och det är inte för det, men de blir oroliga då jag bara ringer och säger att jag vill bort från det jobb jag älskar, från staden som blivit mitt bemma (borta men hemma..).

Just nu behöver jag tystnad, lugn och ro och det finns inget annat ställe i världen jag kan finna det utom uppe hos mina föräldrar. Vid forsen som strömmar så högt, som slår mot stenarna och virvlar ner för fallen. Jag blundar och är redan där. Stövlar på, fiskespö över axeln, valet av fluga, våt eller torr, myggens höga surr i örat som drunknar i vattnets sång och koncentrationen när fisken hugger.. Måste komma dit, till tältet i midnattssolen, sprakande eld som värmer i den kyliga natten och lommens klagande över dimmiga vatten. Där hör jag mina förfäders röster klarare och det lugnar. Det söver och ger ro.

Men var är hemma? Tillsammans med de människor som äger min historia? Som har kunskap om det som varit och där varje steg jag tar i skog och mark har trampats av de mina långt innan jag blev till? Där varje gravsten bär ett minne, även när orden som står ristade försvunnit? Så mycket historia och så stor kunskap om de förflutna besitter min far och min farbror, och det tillhör mig. Så fort tillfälle ges lyssnar jag på orden de förmedlar och jag vill suga i mig varje litet ord de yttrar, rädd för att missa något, rädd för att glömma min historia. För ingen annan bryr sig, ingen annan än jag kommer att minnas när dessa män är borta.

Jag behöver åka bort, åka hem, åka...

I get along without you very well

Vissa dagar är som dessa, fyllda med måsten men som ignoreras till förmån för värme mot huden, salt vatten runt benen och underbar musik i öronen. Önskade för en kort stund att detta skulle finnas varje dag, men om varje dag var så här skulle magin försvinna och bli till vardag. Vardag är inte vad jag önskar. Så idag får den här låten gå på repeat i mina öron medan Hund studsar på klippor i sina fruktlösa försök att äta upp alla trollsländor som säkert hånskrattar medan de brummar förbi likt enorma flygplan.

Zombies vs. vampyrer

Har i helgen jobbat mig igenom några skräckfilmer, har en hatkärlek till dem då jag hatar att vara rädd men älskar spänningen. Pratade med en vän under vinets inflytande och vi började fundera kring för- och nackdelar kring olika sorters monster. Så, här kommer efter vissa påtryckningar, utan någon särskild ordning, anledningen till varför jag är mer "sugen" på vampyr än zombie.


1. Som vampyr får man hänga med det coola innefolket. Som zombie får man bara hänga.. från ett träd..

2. En vampyr behöver bara dricka människoblod, en zombie måste däremot tugga i sig hela människan. Typ, orka..

3. Vampyrer är naturligt snygga/läckra/oemotståndliga. Att sminka en zombie snygg kräver en hel armé och det skulle ändå vara en omöjlig uppgift.

4. En vampyr kan uppskatta kultur och litteratur, en zombie, tja, en zombie skulle i brist på människor att tugga på ge sig på boken. Som mellanmål..


5. Evigt liv som snygg/läcker/oemotståndlig vampyr kontra slemmig stönande zombie.. Ganska lätt val..

6. Som vampyr smälter man in i de flesta sociala sammanhang som sker efter solens nedgång medan man som zombie knappast kommer in på ett 7 eleven utan att alla springer skrikande ut därifrån.


7. Vampyrer kan förvandla sig till fladdermöss, röra sig ljudlöst och förtrolla människor med sin röst medan zombier kan stöna och gå med armarna utsträckta framför sig.. Om man inte hade problem med axlarna tidigare så..

8. En vampyr skulle lätt kunna smälta in och spela zombie om behov uppstod (vem vet) men en zombie har knappast hjärnkapacitet att göra samma lika.. De bara tycker om att äta hjärna..


9. Zombies behöver massan, sina "fellow comrades" för att kunna fungera. En vampyr klarar ensamhet. I hundratals år.

10. Zombies får aldrig ligga. Annat än i kistan. Utan huvud. Vampyrer avverkar skönheter en efter en.

Så, nu var det avklarart och vi kan gå vidare mot nya utmaningar!