Ramblin´on my mind..

Jag pratar med min pappa och han hör hur tungt mina ord faller. Varje stavelse känns som en sten, varje mening som ett berg. Vill bort, vill hem, vill.. någon annanstans Var är det? Den där annanstans som jag vill ska materialiseras framför mig likt en bubbla att kliva in i och som innehåller det där lugnet och friden jag saknar i min kropp, i mitt hjärta.

Helt plötsligt längtar jag till mina föräldrars lugna hem, knarret av gammalt trä, ljudet av klockan som går när den känner för det, lukten av barndom, känslan av tillhörighet. "Pappa, jag behöver vila från döden ett par dagar." Svarar jag på min fars fråga om varför jag helt plötsligt kommit på att jag vill åka upp och hälsa på. De blir alltid glada när jag kommer och det är inte för det, men de blir oroliga då jag bara ringer och säger att jag vill bort från det jobb jag älskar, från staden som blivit mitt bemma (borta men hemma..).

Just nu behöver jag tystnad, lugn och ro och det finns inget annat ställe i världen jag kan finna det utom uppe hos mina föräldrar. Vid forsen som strömmar så högt, som slår mot stenarna och virvlar ner för fallen. Jag blundar och är redan där. Stövlar på, fiskespö över axeln, valet av fluga, våt eller torr, myggens höga surr i örat som drunknar i vattnets sång och koncentrationen när fisken hugger.. Måste komma dit, till tältet i midnattssolen, sprakande eld som värmer i den kyliga natten och lommens klagande över dimmiga vatten. Där hör jag mina förfäders röster klarare och det lugnar. Det söver och ger ro.

Men var är hemma? Tillsammans med de människor som äger min historia? Som har kunskap om det som varit och där varje steg jag tar i skog och mark har trampats av de mina långt innan jag blev till? Där varje gravsten bär ett minne, även när orden som står ristade försvunnit? Så mycket historia och så stor kunskap om de förflutna besitter min far och min farbror, och det tillhör mig. Så fort tillfälle ges lyssnar jag på orden de förmedlar och jag vill suga i mig varje litet ord de yttrar, rädd för att missa något, rädd för att glömma min historia. För ingen annan bryr sig, ingen annan än jag kommer att minnas när dessa män är borta.

Jag behöver åka bort, åka hem, åka...