men jag skakas om av rösten som ler mot mig på andra sidan luren. Det är som första gången vi sågs men det är en annans röst, med samma namn och dialekten är, gode gud, på pricken lik.. Ödets ironi? Fick inte det jag ville ha men ta en kopia..
Minnena spränger mitt medvetande och jag svävar bak i tiden för ett ögonblick. Han är inte samma men lika. Allt är annorlunda men ändå hemmatamt. Vill bli räddad men samtidigt kasta flytvästen och simma ut i stormen och hjärtat som inte längre slår gör små konstiga skutt mest av förvåning och verkar vilja hosta igång trots avsaknad av bränsle.
Låt mig slippa men kom närmre..
2 kommentarer:
Livet kör vidare i gammal god (?) stil och serverar paradoxala känslor och situationer på löpande band.
Vad ska man göra åt det?
Vet inte.
Man får väl bara försöka hänga med i svängarna så gott det går. Kanske är det nedlagt i vår mänskliga natur redan från början ... ja-nej, vill-vill inte.
Det var vad jag tänkte när jag läste det du skrivit ... även om det kanske inte alls var så du tänkte när du skrev :D
Det jag får vill jag inte ha och det jag inte får vill jag ha..
Just den här gången vet jag inte vad jag vill eller om jag vill men jag måste pröva.. :)
Fullkomligt oförståerlig svammel till och med för mig. ;)
Skicka en kommentar