Jag sitter här i min fåtölj med benen obekvämt slängda över armstödet, ena knät har ett skrapsår från trappan jag hastigt fick bekanta mig med igår när bussen var två sekunder från att åka utan mig. Snabba steg för att hinna med, tankar på vad jag missade om bussen åkte utan mig resulterade i abrupt stopp.
Det gjorde ont och den slätrakade mannen med ett ansikte utan rynkor som gick bredvid mig tittade bekymrat och med en äkta omtanke på mig när han frågade om allt gick bra, hans hand sträcktes ut mot mig för att hjälpa. Den brännande irritationen över att fötter och alldeles för taskig kordinationsförmåga i stressiga situationer alltid går hand i hand försvann och jag skrattade till när jag svarade att allt var okej.
Ibland behövs inte mer än en främlings omtanke för att kullkasta mörka tankar..
2 kommentarer:
Aj :/
Hoppas att du har plåster med Bamse på. Då brukar det läka snabbast :)
En främlings omtanke kan verkligen rädda en hel dag och mer därtill.
Plåster finns men med obehagligt klister och äcklig brun färg så jag provar utan..
Ja, främlingar kan vara räddande små öar av hopp :)
Skicka en kommentar