Gammalt slut och ny början...

Ett nytt år kräver mer eller mindre en summering, en sammanställning av årets för- och nackdelar. Mark Knopfler ekar i högtalarna och snön har åter börjat sin resa ner mot våra redan ganska vita marker. Läser genom gamla inlägg, äldre bloggar och hittar en mening som fastnar i huvudet.

Varför är vi så desperata efter bekräftelse att vi till och med förnedrar oss för sekunder av vad vi tror är kärlek?

Min självkänsla var låg när detta skrevs, jag vet inte vad den är idag men det blev mitt ledord då, för drygt fyra år sedan. Aldrig mer kompromissa kärlek och det är nog det jag gjort det här året, vägrat kompromissa och gått vidare mot ensamheten igen. Jag ville inte fortsätta en relation som var dödsdömd från början.

Som vanligt är det enda jag ångrar saker jag inte gjorde men ett nytt år dagas och med det nya möjligheter att älska, drömma och fullfölja önskningar...

Gott slut och god början från mig.

Reflektion kolon

Efter att ha spenderat julafton med liten syster, obligatoriska Geni (jag vann) och ett för oss fyra personer gigantiskt julbord så är morgonen efter dagen igår lugn och full med god (dyr) whisky från väldigt uppskattad god vän, fabulöst roliga Family Guy triologin och fötter på bordet.. Life ain't bad...

Månljus

Jag sitter där i fören på den stora färjan, svit med champagne, femrätters middag och vansinnigt dyrt vin som fyller magen med bomull och huvudet med ett lugn. Det är dock svårt att slappna av, trots lyx eller kanske just på grund av lyx. Sätter mig i det stora panoramafönstret i min morgonrock av tjock frotté som smeker min nakna hud och blickar ut över det svarta vattnet och månen som bildar en silverväg mot ingenting och allting. Allt detta medan tv:n med sitt dämpade ljud visar bilder från katastrofer, nya, gamla och kommande. Bilderna fladdrar förbi på väggarna i det annars mörka rummet och jag vänder mig ut mot vattnet istället.

Är det inte så vi alla gör allt som oftast? När det obehagliga kryper nära, när skuldkänslorna naggar oss i kanten så vänder vi oss bort och tittar på något annat? Just den här kvällen orkade jag inte med det där som vi matas med dagligen utan jag blickade ut över det svarta ingentinget istället och blundade. Blundade och svävade iväg över den silverfärgade vägen möjliggjord av månen och försökte radera bilderna tvn inpräntat i mitt huvud. Skäms en aning över att jag, just jag, får sitta här i lyx och fundera över mina petitessproblem medan andra människor kämpar för att överleva dagen. Jag har ett gott liv jag borde uppskatta mer. Eller, jag har ett gott liv jag SKA uppskatta mer. Jag lovar.