Månljus

Jag sitter där i fören på den stora färjan, svit med champagne, femrätters middag och vansinnigt dyrt vin som fyller magen med bomull och huvudet med ett lugn. Det är dock svårt att slappna av, trots lyx eller kanske just på grund av lyx. Sätter mig i det stora panoramafönstret i min morgonrock av tjock frotté som smeker min nakna hud och blickar ut över det svarta vattnet och månen som bildar en silverväg mot ingenting och allting. Allt detta medan tv:n med sitt dämpade ljud visar bilder från katastrofer, nya, gamla och kommande. Bilderna fladdrar förbi på väggarna i det annars mörka rummet och jag vänder mig ut mot vattnet istället.

Är det inte så vi alla gör allt som oftast? När det obehagliga kryper nära, när skuldkänslorna naggar oss i kanten så vänder vi oss bort och tittar på något annat? Just den här kvällen orkade jag inte med det där som vi matas med dagligen utan jag blickade ut över det svarta ingentinget istället och blundade. Blundade och svävade iväg över den silverfärgade vägen möjliggjord av månen och försökte radera bilderna tvn inpräntat i mitt huvud. Skäms en aning över att jag, just jag, får sitta här i lyx och fundera över mina petitessproblem medan andra människor kämpar för att överleva dagen. Jag har ett gott liv jag borde uppskatta mer. Eller, jag har ett gott liv jag SKA uppskatta mer. Jag lovar.