My best friend..

Min vän har jag inte haft så länge, träffades väl för ett år sedan när jag bestämde mig för att flytta. Min andra vän var inte längre den jag trodde han skulle vara, vi hade glidit ifrån varandra och han kunde inte riktigt följa med i mitt tempo. Många gånger var det som vi bråkade, jag skrek och svor, han bara stängde av. Ibland försökte han, men jag märkte att vi hade fått aldeles för olika intressen, han ville mest vila och slöa medan jag ville ha fart och fläkt, snabbt och roligt. Så tog jag steget, svårt att svika en vän så där men vad gör man när det inte längre finns något som håller en samman, inget gemensamt?

Jag försökte smyga i början, han var så mycket roligare min nya vän, vi fungerade bra ihop och äntligen hade jag hittat någon som höll samma tempo som jag. Första gången de träffades skämdes jag lite men samtidigt förstod jag att jag var tvungen att vara ärlig. Vi har inte umgåtts sedan den dagen, han blev aldeles svart i ögonen och vägrade samarbeta. Dog mer eller mindre där framför mig. Jag tog min nye vän i knät och smekte hans kantiga uppenbarelse, nu var det vi två mot världen. Tryckte på startknappen och log, min dator och jag, människa och maskin, vi för alltid (eller till det kommer en snabbare och häftigare modell)..