Mörkret som faller på kvällarna går inte längre att ignorera utan betyder att sommaren försvunnit och hösten tagit vid. Vindarna viskar inte längre utan tjuter i mitt öra vad träden inte kan ignorera. Höst. Vet inte vad jag tycker om det men när jag går ut på kvällen och ser stjärnorna lysa upp min väg minns jag. Minns lite för mycket av saker jag måste glömma, glömma och begrava djupt nere och långt borta från tankarnas snokande snubbeltrådar. Minns allt jag gjort och inte gjort, all skuld jag fått ta som jag inte äger men som är lättare att äga än att tala om sanningen för den berörda. Allt hade varit lättare om du varit här, om du hållit löftet du gav att du skulle finnas här bredvid mig oavsett.
Det är mörkt och stjärnklart ikväll och jag minns allt och lite till..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar