Man lär så länge man lever..

Igår lärde jag mig två nya saker:

1. Jag har förvånansvärt snabba reflexer, ja nästan som en katt om jag får säga det själv (vilket jag får).

2. Det är ALDRIG en bra idé att fånga en vass kniv som faller till marken...

Så lätt, så svårt...

Allt måste ha en första gång under det nya året. Gråta gör jag sällan men idag var första gången det här året som de där märkligt salta dropparna rann i strid ström ner över mina kinder. Många är sätten man kan välja att låta tårarna glida ner över gropar och gupp, idag var det en strid ström som fann sin väg över ansiktskartan. "Du är ond och elak.." Så enkelt var det att få mig att fälla årets första tårar.

Människor som slår med ena handen och smeker med den andra är sådana personer som inte får stort utrymme i mitt liv längre men, och alltid detta men, jag kände en skuld som jag betalade genom hjälp, stöttning och en axel att luta sig mot. "Du är ond och elak.." Mycket har jag blivit kallad, många är skällsorden jag fått ta emot efter 11 år med en alkoholist till sambo och jag trodde jag blivit hård, härdad och en stor mur av självkänsla och självförtroende att fem ord tillsammans inte skulle kunna nå genom skölden. Fel kan man ha och det hade jag multiplicerat med 100.

Människor borde ha slutat förvåna mig, otroligt nog hade jag fel där.

Ålderstecken nr. 1

Det är inte längre något man skryter med att ens kille är äldre utan för att få high five måste man ha en minst 10 år yngre kille. Med muskler. Och libido som en skakad colaflaska...

Jag får inga high five.. jag är en sådan där sex and the city Carrie utan sexet..

Kärleksvampyr...

"Hon är som att ta på sig en nytvättad renstruken skjorta..."

Så mycket kärlek ryms i den meningen, tänk om någon sa så om mig, tänk om någon längtade så efter mig att de tänkte på mig som en nytvättad, renstruken skjorta... För låt oss tänka genom just den här meningen. Att ta på sig något nytvättat och renstruket. Underbart. Att dra in doften av rent, torkat i solen, struket och pressat.

Blunda och dra in doften. Se skjortan ligga där i rummet, solstrålarna som ger sina sista varma strålar för dagen över tapeterna som med sina av åldern något gulnade blommor och mönsterpassning gjord strax efter en whisky eller två. Känna lugnet. Men ändå, värmen som strålar ut från just den skjortan som hänger där över sängen, den mahognyfärgade, tunga pjäsen som fyller ut hela rummet. Den ger dig en känsla av värme. Av trygghet. Av kärlek.

Jag vill vara någons skjorta...