Igår kväll var filmkväll. Det var uppdukat med de absoluta nödvändigheterna för att ett sådant evenemang skulle kunna räknas till fulländat nämligen vin, säng, dator och Elisabeth Taylor mot Richard Burton i The taming of the shrew, eller så tuktas en argbigga av allas vår favorit William Shakespeare. Vad händer mitt i filmen när jag skrattar så tårarna rinner? Jo, jag har glömt ladda batteriet i datorn så den dör där i mina armar. Den bara drar en sista suck och slocknar och när värsta ilskan lagt sig och batterisladd är återfunnen har vinet fått påhälsning av en fluga, sängen är kall och datorn skrattar håfullt åt mig där jag flänger runt så där avslutades min kväll, jag orkade inte starta om eländet. Men till saken, Så tuktas en argbigga av lilla Willie, got to love him! Eller hör bara här i slutmonologen från den nu tuktade argbiggan.
"Fy, fy. Släta ut de rynkorna i pannan, låt inte ögat skjuta vreda blixtar, mot din kung, din herre och regent! Det tär på skönheten som frost på äng. Din make är ditt liv, dit värn, din herre, din kung, ditt huvud som bär omsorg om dig. För att försörja dig utsätter han sin kropp för mödor till sjöss och lands, står vakt i nattens storm, i dagens köld, medan du ligger varm och trygg där hemma, och han begär ej annan lön av dig än kärlek, blidhet och en trofast lydnad - en klen betalning för en sådan skuld!
Ty samma lydnad undersåten skyller sin konung, skyller kvinnan sin gemål. Och är hon trotsig, tretlig, butter, sur och vägrar lyda hans bestämda vilja, vad är hon annat än en myterist, fräck och förrädisk mot sin gode herre? Jag blygs för kvinnor som vill öppna fejd när de i stället borde be om fred, och som vill härska, myndiga och fräna, när deras kall är älska, lyda, tjäna. Varför har vår kropp skapats mjuk och vek ur stånd att bära möda och bekymmer, om inte för att hjärta och behag bör passa samman med vårt yttre jag?
Jag har varit lika stursk som ni och har haft mod och kanske mer talang att trotsigt bolla med förmätna ord. Nu ser jag våra lansar är som halmstrån. Kom lägg er hand under er makes fot! Vad han befaller är min viljas lag. Min hand är redo om så är hans behag."
Säga vad man vill om Willie men han kan skriva monologer så man storknar. Jag som så ofta längtar tillbaka till den tid då allt detta utspelas skulle nog ha fått leta reda på en stor och lurvig pirat som jag kunde sparka på smalbenen lite då och då medan vi tätt omslingrade stod vid den där runda styrgrejkamojjen på hans stora.. skonare.. eller nått. Hur som helst, jag gillade argbiggan när hon var arg och det flög lite gnistror om henne. Som tam råtta kan jag inte påstå hon gjorde sig bra men tydligen trivdes männen med henne så. Nej, jag hade nog fått nöja mig med min pirat som den myterist jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar